Valet i Pakistan: ”Folket har aldrig fått se demokrati”

Offensiv har träffat Saleem Javed, frilansjournalist och människorätts-aktivist som skriver för Pakistan’s Dawn Media Group, The Daily Times och The Friday Times. Saleem är hazara, en av de mest förtryckta och utsatta minoriteterna i Paktistan och Afghanistan. Han lämnade Pakistan och kom till Sverige efter att ha utsatt för flera hot. 

Image

Dr.Saleem Javed speaking at May Day demonstration in Gothenburg, Sweden.

Staden Quetta i provinsen Baluchistan är ett centrum för många hazarer som bor i två enklaver av staden. De är isolerade till stadsdelarna efter att sedan militärkuppen 1999 ha utsatts för trakasserier, förföljelser och mord. Efter 11 september 2001 har våldet gradvis förvärrats. 1 200 har dödats varav 200 i två attentat i januari och februari i år. 25 000 hazarer beräknas ha flytt undan förföljelserna i Pakistan. Hazarer utgör mindre än 600 000 av landets befolkning på 180 miljoner. Saleem jobbade som läkare på ett sjukhus och mottog flera hotfulla samtal.

– Jag blev uppringd från ett dolt nummer, nånting som bara myndigheterna kan göra i Pakistan. Första samtalet beskrev i detalj min dagliga rutin, vilken väg jag tog till sjukhuset, vilken tid jag började, vilken buss jag tog hem och så vidare. Andra samtalet var mer hotfullt, då sa de ”det verkar som att du har ganska stora fjädrar nu för tiden”, ett uttryck på urdu som betyder att jag klev utanför gränserna, att jag inte höll mig till det säkerhetstjänsten tycker är tillåtet.

Efter detta beslöt Saleem att det var säkrast att lämna landet.

– Till en börja riktade man in sig på att attackera kända profiler inom det hazariska samället –  politikerna och hazariska företrädare. Sedan angrep man butiksägare, affärsmän och småhandlare på deras handelsrutter till Iran. Sedan arbetarna, grönsakshandlarna. Våldet har utvecklats systematiskt under det senaste decenniet. Nu har vi nått en nivå då de attackerar vem som helst och hur som helst, både enskilda och genom bomber som tar hundratals liv. 2012 cirkulerad telefonkedjor som uppmanade om tips:  ”Ser du en hazar säg vart så kommer vi efter honom”. Hazarerna har blivit mer och mer isolerade till sina egna kvarter. Även välutbildade har drabbats av arbetslöshet och fattigdom eftersom de inte vågar lämna området och gå till sina jobb.

– Bombningarna under 2013 representerar en vändning, självmordsbomberna har gått av inne i enklaverna som tidigare har setts som säkra zoner. De har också varit högteknologiska, en av bomberna var placerad i en vattentanksbil som kom utifrån. Lastbilen placerades mitt i en marknad och dödade över 100 även kvinnor och barn.Den första bombningen i år var tvådelad, en mindre som gick av och när folk samlades för att hjälpa, då small det igen. Över hundra dog, många kvinnor och barn föll offer. Det var i dessa bombdåd som medlemmar i Socialist Movement Pakistan (CWI Pakistan) dödades. Det var efter den andra massakern som man inte begravde de döda, man stannade i tre dagar i protest mot den provinsiella regeringen. Men det var en symbolisk protest eftersom den lokala regeringen står maktlös inför våldet.

– Våldet mot hazarerna är inte religiöst motiverat. Hazarerna är ofta shiamuslimer, men det finns shiagrupper i övriga Pakistan, till exempel i Punjab, men där utsätts de inte för attacker. Morden är riktade mot hazarer i Quetta. Hazarerna har aldrig varit involverade i sekteristiska konflikter men de har alltid stått i opposition mot regering – mot talibanernas närvaro, de är oense med Pakistans involvering i Afghanistan och så vidare. Man vill få till en demografisk ändring genom att rensa ut dem. Skulle de försvagas skulle det gynna etablissemanget. Våldet är politiskt, inte sekteristiskt.

– Baluchistan har en stark separatiströrelse. Regimen har svarat med militära operationer som inte varit framgångsrika. Militären och säkerhetstjänsten ISI (Inter-Services Intelligence) byggde militära grupper, man tillät extremistiska element att växa. Strategin har varit att stödja salafister och jihadister och använda deras våld som splittrande faktor i Baluchistan. I sina attacker mot de baluchiska separatisterna har man motiverat det med att de vill splittra Pakistan. Balucherna är sekulära och militären säger att Pakistan grundats för att styras av islam. Kan man splittra de baluchiska partierna och rörelserna från hazarerna skulle man ha vunnit mycket.

En av grupperna som får stöd av regimen är Lashkar-e-Jhangvi, som varit allierade med militären i konflikten med Kashmir, de har även deltagit i attacker i Afghanistan i allians med militären. De attackerar både hazarer och balucher och har tagit på sig skulden för bombdåden i början av året. Militären ser därför att dessa terrorister kan vara en allierad i framtida konflikter och vill därför inte hamna i en direkt konfrontation med dem. Militären vill inte klippa banden med en potentiell strategisk allierad.

I takt med att säkerhetssituationen försämrats har våldet från jihadisterna riktats även mot andra minoriteter, exempelvis hinduer och kristna. Men det är inte bara militären som ligger bakom våldet, även landmaffian, feodalherrarna, har en bricka med i spelet. Kristna, hazarer och hinduer som bott i städerna och  etablerat verksamheter drivs iväg genom hot och trakasserier, ofta tvingas de fly utomlands och då köper maffian fastigheterna till skampriser.

– Det är ett ekonomiskt krig som pågår. Trots detta så har fastighetspriserna i Quetta Center ökat, till följd av vidareförsäljningen från maffian.

För några veckor sedan var det val i Pakistan. Valet avsatte den PPP-ledda regeringen (Pakistans Folkparti) och istället ser det ut som att PML-N har möjlighet att regera själva. PML-N leds av Nawaz Sharif och är ett parti för storföretagarna som stödjer marknadsekonomi och nyliberal ekonomisk politik. Sharif är en förmögen man vars familj kontrollerar stora delar av ekonomin. Den avsatta PPP-regeringen var det första valda parlament som klarat sig en hel mandatperiod (2008-2013) utan att avsättas av militären, dessförinnan har alla regeringar störtats efter två till två och ett halvt år.

– PPP hade inte absolut majoritet utan var tvungna att alliera sig med andra. Under de senaste fem åren har det varit öppna eller dolda sammanstötningar mellan olika delar av staten –  parlamentet och militären, parlemanetet och domstolsväsendet och så vidare.

PPP:s utveckling från socialistiskt reformparti på 1960-talet har gått långt åt höger. Man har gjort vissa populära reformer som till exempel Benazir Bhuttos försörjningsstöd till fattiga. Sett till partiprogram och politik så är skillnaderna inte stora med PML-N, och man har tagit stora steg mot feodalherrarna och kapitalisterna. Den nu avsatta PPP-regeringen förlängde exempelvis den militära överbefälhavarens mandat till ytterligare en period.

– Om PPP skulle ges hela makten – då skulle de leverera men inte fullt ut till förväntningarna ur en ideologisk ståndpunkt. Ledarskapet har försökt överleva regeringstiden, hela tiden har de utsatts för sabotage. De har som högerpartierna allierat sig med feodalherrarna, för att kunna nå och säkra makten. PPP:s grundaren var också godsägare, liksom Bilawal Bhutto Zardari som nu leder partiet. De tror att skulle de gå i direktkonflikt med överklassen skulle de inte kunna sitta vid makten. Men folket röstar inte efter ideologi, de vill se förbättring i sina dagliga liv. När de ser att inflationen går upp, att elektriciteten försvinner och allt blir värre, då blir de besvikna. Minsta förbättring är välkommen.

– Detta har gjort att demokratin i Pakistan inte tillåtits utvecklas, folket har aldrig sett borgerlig demokrati i praktiken. Militären har inte levererat några förbättringar, men trots detta är den populär och har stöd. Men det beror på att de äger allt, de skapar opinionen och kontrollerar den. De äger så gott som all media. Riggade opinionsundersökningar är mycket vanligt. Syftet för ISI är att i bästa fall stoppa demokratiska val, men om de misslyckas, så åtminstone se till så att vinnaren inte är sekulär och demokratisk och inte för långt från militären.

Däri ligger också förklaringen till framgångarna för PTI, ett förhållandevis nytt parti, som tidigare stått relativt resurslöst. Partiet leds av Imran Khan, som skickligt blandar islamiska och populistiska slagord för att locka skikt från den övre medelklassens ungdom. PTI är ett högerpopulistiskt centristiskt parti med både liberal och islamisk fasad, beroende på publiken.

– Det är en allmän uppfattning att militären och ISI lyfte fram Khan för att hålla ute prodemokratiska, sekulära partier. I valet blet PTI det andra största partiet och militären lyckades alltså hålla ute mer ”farliga” sekulära partier.

– I KPK-provinsen (Khyber Pukhtunkhwa), där PTI stod som segrare attackerades ANP (Awami National Party) av talibaner samtidigt som man tillät PTI att ha möten. ANP har kritiserat talibanerna och militären i Pakistan, i kontrast till PTI. Spelplanen är inte öppen för alla, militären och ISI har riggat valet för att ha alibit av ett sekulärt parti i parlamentet.

Efter valet kommer situationen för de stora massorna inte att förändras till det bättre. De provinsiella regeringarna är bakbundna av den federala regeringen och eventuella satsningar kommer vara begränsade.

– Situationen kommer se olika ut i olika provinser. Punjab kommer gynnas av PML-N då de annonserat att de ska satsa på motorvägsbyggen från Lahore till andra provinser. I KPK, där PTI vann majoritet så kommer talibanernas inflytande vara förtsatt starkt. PTI kommer inte kunna bekämpa dem ochom de skulle vilja sluta en överenskommelse så skulle den vara dyrköpt då talibanerna inte har något egentligt intresse av samarbete.

– I Baluchistan var det i princip inget val, separatisterna bojkottade valet och militären gck aktivt in och stoppade det i delar av provinsen. Separatiströrelsen har visat sig stark men i praktiken så kommer provinsen fortsätta styras av militären vilket bådar för fortsatt kaos, framförallt för minoriteterna. I Sindh vann PPP majoritet, provinsen är deras sista styrkefäste, men i huvudstaden Karachi vann MQM, ett parti som var allierat med general Musharraf under hans styre 2001-2008 och som nu anses troget den härskande klassen.

– En förändring över natten är omöjlig. Om demokratin förstärks och om den faktiskt får agera fritt så kommer det gå framåt. Men om Pakistan ska kunna förbättras och bli en välfärdsstat så måste militären dra tillbaka sitt politiska inflytande. Om militären kommer under konrtoll av den demokratiskt valda regeringen så kommer regeringen kunna forma sin politik. Som det är nu fokuserar den på sin egen överlevnad i konkurrensen med militären och ISI. Pakistan är ett multietniskt land, med olika perpektiv i varje provins. Det krävs mer autonomi till varje provins.

– Trots en federalt styrd stat har centralregeringen mycket makt och påtvingar provinserna sin planering. Om demokratin får större inflytande kommer det att tvinga undan militären och tvinga tillbaka den till barrackerna. Men militären är inte beredd att ge efter för demokrati. Man vill inte acceptera multietniciteten och att folket ska styra – man leds av idén att islam är den enande faktorn och vill fortsätta konflikten med Indien. Enorma summor används på utvecklingen av kärnvapen, på försvar, miljarder används för att uppgradera vapen och missiler och F 16-plan.

– Pakistan har en stor potential att med sina naturtillgångar: gas, mineraler och framförallt jordbruk, kunna försörja sin befolkning och bygga en välfärd för alla. Samridigt går industrin på knäna på grund av terroristers sabotage och militärens intressen. Separatisterna i Baluchistan kräver kontroll över dessa tillgångar och menar att den federala regeringen stjäl från folket. Kontrollen över tillgångarna ligger i händerna på stora dynastier. Nawaz Sharif själv kontrollerar stora marknader och fabriker och stora resurser ligger i händerna på feodalherrar. I valet fanns inget socialistiskt alternativ, ingen röst för arbetarna och de stora fattiga massorna i städerna och på landsbygden.

Situationen i Pakistan präglas av oemotsvarade skillnader mellan rika och fattiga. Trots detta är den politiska medvetenheten inte tydlig, och även fast mångas missnöje med det rådande systemet växer i takt med ökade klassklyftor så finns det ingen klar bild över vad alternativet ska vara. Hela det politiska etablissemanget, inklusive PPP, representerar olika delar av kapitalistklassen. Militären kommer aldrig att backa undan från sina positioner om de inte tvingas av en massrörelse. Initiativ för att starta en sådan rörelse som kan tjäna som röst för arbetare och fattiga jordbrukare är akut. Den enda väg framåt, och ett slut på förtrycket mot minoriteter och fattiga av militären är arbetarklassens egna oberoende organisering och maktövertagande.

Intervju: Stefan Berg

Categories: In The Media, Sweden | Leave a comment

Post navigation

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

Create a free website or blog at WordPress.com.

%d bloggers like this: